Something so real



"The best remedy for those who are afraid, lonely, or unhappy,
is to go outside, somewhere where they can be quite alone
with the Heavens, Nature, and God."

- Anne Frank


I knew that I would be standing here today, with you

Through the times when it's said that friends will always heal your pain
Through all the days when you can become "your own star", as they say
Through times of superficiality, gadgets, sugar and odors
Through tears, anxiety, terror, screams, panic attacks
Through all the times that we have gone off the rails
Through times of separation and debilitating silence
Through times of lies, treachery and mud throwing
Through times of famine, and "look but not touch"
Through times of constant pain and sacrifice
Through all the nightmares of all nightmares
Through the dreams that constantly mock me
Through days when they touch my eyeballs
Through days of light and dark thoughts
Through days of staring without tears
Through days when your salary is zero
Through times of innocent convictions
Through times of "look but not touch"
Through times of gnawing loneliness
Through a reality that's not so real
Through times when no one listens
Through days of corrosive cooling
Through all the jokes and fakes
Through days of indifference
Through days of insane heat
Through times of detention
Through times of bullying
Through days of despair
Through all the evil
Through life and death
Through everything that happened then
Through everything that's happening now
Through all that will happen
Nothing. Can. Ever. Tear me. From you.


Through all the days when you can become "your own star", as they say
Through the times when it's said that friends will always heal your pain
Through times of superficiality, gadgets, sugar and odors
Through tears, anxiety, terror, screams, panic attacks
Through all the times that we have gone off the rails
Through times of separation and debilitating silence
Through times of famine beside the rich man's table
Through times of lies, treachery and mud throwing
Through times of constant pain and sacrifice
Through all the nightmares of all nightmares
Through the dreams that constantly mock me
Through days when they touch my eyeballs
Through days of light and dark thoughts
Through days of staring without tears
Through times of innocent convictions
Through days when my salary is zero
Through times of "look but not touch"
Through times of gnawing loneliness
Through a reality that's not so real
Through times when no one listens
Through days of corrosive cooling
Through all the jokes and fakes
Through days of indifference
Through days of insane heat
Through times of detention
Through times of bullying
Through days of despair
Through all the evil
Through life and death
Through everything that happened then
Through everything that's happening now
Through all that will happen

Nothing. Can. Ever. Tear me. From you.






Då började allvaret...



Det var allvar då.

Det är allvar nu.

Och sen.

 

 


Du har inte en aning










Att jag tänker på dig precis just nu.





"Kan inte fatta att du fortfarande..."

'Förlåter.
Det är då jag fungerar.
Minns och hoppas.
Det är då jag tar ett steg.
Överser.
Det är då jag kan le
åt honom i spegeln
och se att blicken
inte är så svart som den känns.
Jag kan bara göra det jag gör
vara den jag är.
Kan inte vara som ni
kan inte göra
som ni andra gör.
Det är okej
om du inte kommer att förstå.
Det har ingen nånsin gjort.
Sakta har jag slutat
förvänta mig förståelse
sen långt tillbaks...'
<3



'Förlåter.
Det är då jag fungerar.
Minns och hoppas.
Det är då jag kan ta ett steg.
Överser.
Det är då jag kan le
åt honom i spegeln
och se att blicken
inte är så svart som den känns.

Jag kan bara göra det jag gör
vara den jag är.
Kan inte vara som ni
kan inte göra
som ni andra gör.

Det är okej
om du ändå inte kommer förstå.
Det har ingen nånsin gjort.
Sakta har jag slutat
förvänta mig det
från någon
sen långt långt tillbaks.'



<3







Låt skämten passera men allvaret flöda in...

Det finns saker som jag alltid har gjort
Det finns saker som jag alltid skulle göra
om du verkligen vore här...
"Maybe I didn't treat you
Quite as good as I should have
Maybe I didn't love you
Quite as often as I could have
Little things I should have said and done
I just never took the time"










Det finns saker som jag aldrig har gjort
och det finns saker jag aldrig skulle göra igen,
men det finns saker som jag alltid har gjort,
saker som jag alltid, alltid, för evigt skulle göra
om du verkligen vore här...






"What's next?..", he thought and stared into the fog...


"Du skulle bara veta vilken dröm du är..."



Vad som än händer
Jag fortsätter att slita orden
Allting stannar













Stjärna av sten


Du vet inte vem jag Nu är,
liksom vem jag Då var.
Goda å trogna flockdjur,
sköter dock tillslut sitt eget försvar...




"Han säger bara så... just nu..."





One last time. A single long last time.
From me. For you. Only for you.
Pictures, music and ideas that flows
as easily as the air I breathe,
when I thought of you, and when think of you.
Waiting for understanding, forgiveness.
I walk into the light, glare, air flows freely.
Never ever again, in this world.
One last time. A single long last time.
One last time for a long time back.
From me. For you. Only for you.
Again and again,
like stone against stone,
again and again,
alone...




Coverarbetet med Crises på gång igen...

Jobbar just nu vidare på mitt coverarbete av Crises, efter att ha låtit arbetet ligga ett par veckor.
Känner mig sådär halvmotiverad, då å då krånglar datorn, och man får inte riktigt ut det man vill säga med musiken.
Lyssnar, stoppar, spolar tillbaka, lyssnar igen, osv osv. Försöker komma på egna idéer med instrument att lägga på,
ljudeffekter. Det är olika hur lätt det är, vissa delar av originalet är bara så bra som de redan kan bli.
Får väl se när jag blir klar med detta, men det lär bli nån gång nu i maj, inte senare. Jobbar just nu på
de sista 5 minuterna av Crises, där jag faktiskt "fuskar" (bläh) med en midi-programmerad supersnabb syntslinga.
Ja, jag vet, men den går inte att spela för hand, var faktiskt tvungen att ta datorn till hjälp.
Trist är det, men strävar efter att få så mycket som möjligt av musiken handspelad. Det ska va äkta vara!

Allting stannar

Lever jag verkligen kvar
som någon jag aldrig var,
på en annan plats i världen,
när blir man värd ett svar?


Lever jag verkligen kvar
som någon jag aldrig var,
på en annan plats i världen,
När blir man värd ett svar?
Och när blir man värd att räknas?
När blir man värd att glömmas?
När blir man värd att förnekas?
När blir man värd en förlåtelse?
När ger man upp sitt eget försvar?
När börjar man räcka till?
När blir man en likadan människa,
någon lika svag?








Ask me, ask me again...and again...


"Ask me now, like you asked me then
The same old answer's waiting to be revealed again.
You can interpret my silence as the answer from my den,
but am I unable to write, just because you gave me the paper but no pen?

Continue to write or talk, whatever you want
if you think you can transmit that poison to me,
But that's something you build of clay and iron,
next to the unpredictable and stormy sea"






vansinne..



Till tonerna av något som är dig tillägnat
stryper jag ett vansinne
gärna längre än nödvändigt
och tvingar det förhoppnings livlösa
att lämna mitt dumma sinne
tillbaks till mitt svaga hjärta
och fortsätter väntan på dagen
då det lämnar mig
ut ur min tunna skinn..

Därför..




Från ena änden av ett mellanrum


Den oändliga rädslan

rinner längs pannan
genom oändligt sömnlösa nätter
Den oändliga rädslan
att bryta den hårda ordern
att göra något mera än själva tanken
att ens bry sig överhuvudtaget
att vara den man föddes som
att resa sig efter slagen
att bryta tystnaden
att inte godta domen
och inte slå sig till ro i cellen
att gång på gång
ensam fly undan
att fortsätta vara
den man var
och är

Men det slår mig gång på gång
att jag aldrig skulle nått så här långt
att jag för länge sedan skulle ha gett upp
om det inte vore för det jag gjort
och gör

Trots allt bra jag har gjort
och att jag gjort dig glad,
kan jag aldrig bli Den bäste
Trots allt dumt jag har gjort
och att jag gjort dig ledsen,
kan jag aldrig bli Den sämste.
Trots att jag har gjort dig rädd
kan jag aldrig bli Den farligaste
Du kan önska mig bort
ut ur din värld
Men det finns alltid en plats hos mig
där du stannar
för jag kan aldrig bli någon
som aldrig existerat


Hade det varit för vad människor kan ge mig, skulle jag ha gett upp för länge sen


Hej på er som läser detta. Vet inte hur många eller hur få ni är.
Efter ett tags uppehåll så skriver jag några rader här ikväll.
Har kollat tillbaka på de tidigare inlägg som jag gjort här och
kommit på att jag ibland haft lite tvångstankar att få något skrivet
här på bloggen varje dag, eller varannan. Men det är ju inte
syftet med den här bloggen utan det är ju meningen att den
mera ska fungera som en hemsida för mig, som uppdateras
då och då med musik (både eget material och covers),
foton jag tagit och bilder jag gjort, filmtips, texter, tankar
och idéer uppe från hjärnkontoret, med mera.
Jag har en liten komihåg-lista på skrivbordet med låtar som jag
tänkt göra covers på, och just nu spelar jag in en cover
på Mike Oldfield's 20-minuters komposition 'Crises'.
Började inspelningen för ca en månad sen och nu är
7 minuter av 20 inspelat. Sen går ju en massa tid åt
mixning och redigering. Får se när det blir klart.
Och i April ska jag vara hjälpis :) Ser jag fram emot,
full fräs i en månad, ska bli kalaaaas.
Eget material ligger och vilar än så länge, textarkivet
fylls på då och då, mer eller mindre, av nya tankar, skisser
och kladd. När stunden är inne och jag är redo, sätter jag
igång med det arbetet. Något jag länge sett fram emot.

Snön är förhoppningsvis borttöad för den här vintern, och
på trädet utanför mitt fönster kan jag se små skott komma
fram. Den välbekanta doften av vår i luften blandas försiktigt
med tankar, den ständiga undran över vad morgondagen ruvar på.



Jag ångrar inga steg vid din sida
Jag vattnar dina växter än




Always with me

"When you look in her eyes and she looks back in yours, everything feels not quite normal, because you feel strong -and weak at the same time. You feel excited, and at the same time terrified... ...It's as if you've reached the unreachable, and you weren't ready for it."

Arbetsträning och hemmabak

I skrivande stund så vräker snön ner utanför fönstret
och ännu ett lager byggs upp överallt, efter de senaste
dagarnas regnande och töande. Kattskrället Isola ligger
å tvättar sig i mitt knä, och jag har nyss käkat middag,
nåt så avancerat som Spagetti Bolognese. Yumyum :)
Betydligt godare än gårdagens middag. Fräste då ihop
pyttipanna med frysta grönsaker. Brukar vara gott och
lagas ganska ofta här hemma men igår smakade det
konstigt och "gammalt". Efter det mådde jag pyton,
hela natten och en bit in på dagen idag. Måste ha varit
nåt skumt med grönsakerna. Så jag blev hemma från
jobbet idag. Förresten, idag är det en vecka sen jag
började arbetsträna på Eurocash här i stan. Trivs
mycket bra, går där med en glad och pigg känsla i
kroppen varenda dag. Jobbar halvtid, 9-13 mån-fre,
till att börja med. Just nu är jag på mejeriavdelningen,
vilket innebär uppackning och påfyllning av mjölk,
yoghurt, fil, smör, margarin, laktosfria varor, juicer av
alla de slag, drickyoghurt, ägg, mm mm. Och när man
arbetar bland hyllorna i affären kommer det ofta fram
någon kund och frågar något efter/om någon vara. Dom
har byggt om en del på Eurocash den senaste tiden
och olika avdelningar har kastats om och flyttats. Och
till nästa år ska dom ha byggt ut 1000 m3 till!
För kung och fosterland; Köööp!
Jepp...

Idag har jag fördrivit tiden med lite hemmabak;
Hallonmuffins med keso.
Dock hade jag inga muffinsformar hemma, men...
jag hade ju bakplåtspapper, man kan ju tillverka
sina egna formar. Så jag satte mig, klippte ut
24 st 12x12 cm ur några bakplåtspapper och började
sedan vika dom runt ett vanligt dricksglas. Men mitt
tålamod höll så långt som till 5 st färdiga formar, sen
gav jag upp! Tänkte att "Äh, dom kommer säkert att
vika upp sig inne i ugnen sen, fyllda och allt, och blir till
en enda stor massa av papper å smet." Så jag tog
fram en långpanna istället med bakplåtspapper, för att
istället grädda i den och sen skära ut fyrkanter i lagom
portionsstorlek. Och det funkade ju lika bra det!
Enligt receptet skulle man trycka några frusna hallon i
varje muffin, men eftersom jag bakade i långpanna så
krossade jag alla de frysta hallonen i påsen (200 g frysta
hallon, lagom till en långpanna) till "hallonströssel" och
strödde ut över den färdiga smeten.

"Muffinsrutorna" blev farligt goda, och Isola uppskattade
dom lika mycket hon också :)

Här är receptet:


Hallonmuffins med keso

24 st

5 dl vetemjöl
1 msk bakpulver
2 dl strösocker
Två nypor salt
3 ägg, lätt uppvispat
4 msk matolja (eller flytande margarin)
2,5 dl mjölk eller crème fraîche
1 liten förpackning keso naturell
Hallon, djupfrysta (eller blåbär)

Sätt ugnen på 175°C. Placera ut muffinsformar i en muffinsplåt.
Blanda de torra ingredienserna i en skål. Vispa ihop resterande
ingredienser (utom hallon!) med elvisp i en skål. Rör ner mjölblandningen
i smeten och rör smeten slät. Fyll muffinsformar med smeten och tryck ner
några hallon i varje muffin. Grädda i nedre delen av ugnen ca 20-25 minuter
(känn med provsticka att de är torra inuti). Ta ut plåten från ugnen, låt den stå
5 minuter och låt sedan muffinsen svalna på galler. Går utmärkt att frysa.





“It was by chance that I met you, becoming your friend was a choice, but I can't help falling in love with you .”

Slowly, I turn off the tap, hang the cloth to dry and wipe the
kitchen counter
with a small towel. I look around, smell the scent of
clean dishes, clean kitchen, and listening to the sound of silence.
I think; should you would be proud of me, if you saw this as I did tonight?

That did not require much of my time and energy, no one asked me to do that.
But like the thousands of things I have done in my life,
this is just a product of my spontaneity.
Something I just do. Something I've always done.

Can I see signs of gratitude in your eyes in front of me?
Your eyes, which makes me shed  a tear or more of the force that fills me.
The glorious, indescribable force, created for us.


Tomorrow is a new day, a new working day.
I'm in a new, exciting and imported situation in life.
I'm feeling better and better, like I not have done in years.

And the plague and joke, disappears further and further away from me, behind my back.
Now I have started a new life, where I feel good. A place that I go to, and leave,
when the work's done.
And the meantime is mine.
Two different places means two different lives.

The fool that you once knew, is gone for good. Out in the woods or God knows where.
But there's someone left here, someone who you have never known...


Tidigare inlägg
RSS 2.0