Allting stannar

Lever jag verkligen kvar
som någon jag aldrig var,
på en annan plats i världen,
när blir man värd ett svar?


Lever jag verkligen kvar
som någon jag aldrig var,
på en annan plats i världen,
När blir man värd ett svar?
Och när blir man värd att räknas?
När blir man värd att glömmas?
När blir man värd att förnekas?
När blir man värd en förlåtelse?
När ger man upp sitt eget försvar?
När börjar man räcka till?
När blir man en likadan människa,
någon lika svag?








Ask me, ask me again...and again...


"Ask me now, like you asked me then
The same old answer's waiting to be revealed again.
You can interpret my silence as the answer from my den,
but am I unable to write, just because you gave me the paper but no pen?

Continue to write or talk, whatever you want
if you think you can transmit that poison to me,
But that's something you build of clay and iron,
next to the unpredictable and stormy sea"






vansinne..



Till tonerna av något som är dig tillägnat
stryper jag ett vansinne
gärna längre än nödvändigt
och tvingar det förhoppnings livlösa
att lämna mitt dumma sinne
tillbaks till mitt svaga hjärta
och fortsätter väntan på dagen
då det lämnar mig
ut ur min tunna skinn..

RSS 2.0