Därför..
Från ena änden av ett mellanrum
Den oändliga rädslan
rinner längs pannan
genom oändligt sömnlösa nätter
Den oändliga rädslan
att bryta den hårda ordern
att göra något mera än själva tanken
att ens bry sig överhuvudtaget
att vara den man föddes som
att resa sig efter slagen
att bryta tystnaden
att inte godta domen
och inte slå sig till ro i cellen
att gång på gång
ensam fly undan
att fortsätta vara
den man var
och är
Men det slår mig gång på gång
att jag aldrig skulle nått så här långt
att jag för länge sedan skulle ha gett upp
om det inte vore för det jag gjort
och gör
Trots allt bra jag har gjort
och att jag gjort dig glad,
kan jag aldrig bli Den bäste
Trots allt dumt jag har gjort
och att jag gjort dig ledsen,
kan jag aldrig bli Den sämste.
Trots att jag har gjort dig rädd
kan jag aldrig bli Den farligaste
Du kan önska mig bort
ut ur din värld
Men det finns alltid en plats hos mig
där du stannar
för jag kan aldrig bli någon
som aldrig existerat
Hade det varit för vad människor kan ge mig, skulle jag ha gett upp för länge sen
Hej på er som läser detta. Vet inte hur många eller hur få ni är.
Efter ett tags uppehåll så skriver jag några rader här ikväll.
Har kollat tillbaka på de tidigare inlägg som jag gjort här och
kommit på att jag ibland haft lite tvångstankar att få något skrivet
här på bloggen varje dag, eller varannan. Men det är ju inte
syftet med den här bloggen utan det är ju meningen att den
mera ska fungera som en hemsida för mig, som uppdateras
då och då med musik (både eget material och covers),
foton jag tagit och bilder jag gjort, filmtips, texter, tankar
och idéer uppe från hjärnkontoret, med mera.
Jag har en liten komihåg-lista på skrivbordet med låtar som jag
tänkt göra covers på, och just nu spelar jag in en cover
på Mike Oldfield's 20-minuters komposition 'Crises'.
Började inspelningen för ca en månad sen och nu är
7 minuter av 20 inspelat. Sen går ju en massa tid åt
mixning och redigering. Får se när det blir klart.
Och i April ska jag vara hjälpis :) Ser jag fram emot,
full fräs i en månad, ska bli kalaaaas.
Eget material ligger och vilar än så länge, textarkivet
fylls på då och då, mer eller mindre, av nya tankar, skisser
och kladd. När stunden är inne och jag är redo, sätter jag
igång med det arbetet. Något jag länge sett fram emot.
Snön är förhoppningsvis borttöad för den här vintern, och
på trädet utanför mitt fönster kan jag se små skott komma
fram. Den välbekanta doften av vår i luften blandas försiktigt
med tankar, den ständiga undran över vad morgondagen ruvar på.
Jag ångrar inga steg vid din sida
Jag vattnar dina växter än
Jag vattnar dina växter än
Always with me
"When you look in her eyes and she looks back in yours, everything feels not quite normal, because you feel strong -and weak at the same time. You feel excited, and at the same time terrified... ...It's as if you've reached the unreachable, and you weren't ready for it."
Arbetsträning och hemmabak
I skrivande stund så vräker snön ner utanför fönstret
och ännu ett lager byggs upp överallt, efter de senaste
dagarnas regnande och töande. Kattskrället Isola ligger
å tvättar sig i mitt knä, och jag har nyss käkat middag,
nåt så avancerat som Spagetti Bolognese. Yumyum :)
Betydligt godare än gårdagens middag. Fräste då ihop
pyttipanna med frysta grönsaker. Brukar vara gott och
lagas ganska ofta här hemma men igår smakade det
konstigt och "gammalt". Efter det mådde jag pyton,
hela natten och en bit in på dagen idag. Måste ha varit
nåt skumt med grönsakerna. Så jag blev hemma från
jobbet idag. Förresten, idag är det en vecka sen jag
började arbetsträna på Eurocash här i stan. Trivs
mycket bra, går där med en glad och pigg känsla i
kroppen varenda dag. Jobbar halvtid, 9-13 mån-fre,
till att börja med. Just nu är jag på mejeriavdelningen,
vilket innebär uppackning och påfyllning av mjölk,
yoghurt, fil, smör, margarin, laktosfria varor, juicer av
alla de slag, drickyoghurt, ägg, mm mm. Och när man
arbetar bland hyllorna i affären kommer det ofta fram
någon kund och frågar något efter/om någon vara. Dom
har byggt om en del på Eurocash den senaste tiden
och olika avdelningar har kastats om och flyttats. Och
till nästa år ska dom ha byggt ut 1000 m3 till!
För kung och fosterland; Köööp!
Jepp...
Idag har jag fördrivit tiden med lite hemmabak;
Hallonmuffins med keso.
Dock hade jag inga muffinsformar hemma, men...
jag hade ju bakplåtspapper, man kan ju tillverka
sina egna formar. Så jag satte mig, klippte ut
24 st 12x12 cm ur några bakplåtspapper och började
sedan vika dom runt ett vanligt dricksglas. Men mitt
tålamod höll så långt som till 5 st färdiga formar, sen
gav jag upp! Tänkte att "Äh, dom kommer säkert att
vika upp sig inne i ugnen sen, fyllda och allt, och blir till
en enda stor massa av papper å smet." Så jag tog
fram en långpanna istället med bakplåtspapper, för att
istället grädda i den och sen skära ut fyrkanter i lagom
portionsstorlek. Och det funkade ju lika bra det!
Enligt receptet skulle man trycka några frusna hallon i
varje muffin, men eftersom jag bakade i långpanna så
krossade jag alla de frysta hallonen i påsen (200 g frysta
hallon, lagom till en långpanna) till "hallonströssel" och
strödde ut över den färdiga smeten.
"Muffinsrutorna" blev farligt goda, och Isola uppskattade
dom lika mycket hon också :)
Här är receptet:
Hallonmuffins med keso
24 st
5 dl vetemjöl
1 msk bakpulver
2 dl strösocker
Två nypor salt
3 ägg, lätt uppvispat
4 msk matolja (eller flytande margarin)
2,5 dl mjölk eller crème fraîche
1 liten förpackning keso naturell
Hallon, djupfrysta (eller blåbär)
Sätt ugnen på 175°C. Placera ut muffinsformar i en muffinsplåt.
Blanda de torra ingredienserna i en skål. Vispa ihop resterande
ingredienser (utom hallon!) med elvisp i en skål. Rör ner mjölblandningen
i smeten och rör smeten slät. Fyll muffinsformar med smeten och tryck ner
några hallon i varje muffin. Grädda i nedre delen av ugnen ca 20-25 minuter
(känn med provsticka att de är torra inuti). Ta ut plåten från ugnen, låt den stå
5 minuter och låt sedan muffinsen svalna på galler. Går utmärkt att frysa.
och ännu ett lager byggs upp överallt, efter de senaste
dagarnas regnande och töande. Kattskrället Isola ligger
å tvättar sig i mitt knä, och jag har nyss käkat middag,
nåt så avancerat som Spagetti Bolognese. Yumyum :)
Betydligt godare än gårdagens middag. Fräste då ihop
pyttipanna med frysta grönsaker. Brukar vara gott och
lagas ganska ofta här hemma men igår smakade det
konstigt och "gammalt". Efter det mådde jag pyton,
hela natten och en bit in på dagen idag. Måste ha varit
nåt skumt med grönsakerna. Så jag blev hemma från
jobbet idag. Förresten, idag är det en vecka sen jag
började arbetsträna på Eurocash här i stan. Trivs
mycket bra, går där med en glad och pigg känsla i
kroppen varenda dag. Jobbar halvtid, 9-13 mån-fre,
till att börja med. Just nu är jag på mejeriavdelningen,
vilket innebär uppackning och påfyllning av mjölk,
yoghurt, fil, smör, margarin, laktosfria varor, juicer av
alla de slag, drickyoghurt, ägg, mm mm. Och när man
arbetar bland hyllorna i affären kommer det ofta fram
någon kund och frågar något efter/om någon vara. Dom
har byggt om en del på Eurocash den senaste tiden
och olika avdelningar har kastats om och flyttats. Och
till nästa år ska dom ha byggt ut 1000 m3 till!
För kung och fosterland; Köööp!
Jepp...
Idag har jag fördrivit tiden med lite hemmabak;
Hallonmuffins med keso.
Dock hade jag inga muffinsformar hemma, men...
jag hade ju bakplåtspapper, man kan ju tillverka
sina egna formar. Så jag satte mig, klippte ut
24 st 12x12 cm ur några bakplåtspapper och började
sedan vika dom runt ett vanligt dricksglas. Men mitt
tålamod höll så långt som till 5 st färdiga formar, sen
gav jag upp! Tänkte att "Äh, dom kommer säkert att
vika upp sig inne i ugnen sen, fyllda och allt, och blir till
en enda stor massa av papper å smet." Så jag tog
fram en långpanna istället med bakplåtspapper, för att
istället grädda i den och sen skära ut fyrkanter i lagom
portionsstorlek. Och det funkade ju lika bra det!
Enligt receptet skulle man trycka några frusna hallon i
varje muffin, men eftersom jag bakade i långpanna så
krossade jag alla de frysta hallonen i påsen (200 g frysta
hallon, lagom till en långpanna) till "hallonströssel" och
strödde ut över den färdiga smeten.
"Muffinsrutorna" blev farligt goda, och Isola uppskattade
dom lika mycket hon också :)
Här är receptet:
Hallonmuffins med keso
24 st
5 dl vetemjöl
1 msk bakpulver
2 dl strösocker
Två nypor salt
3 ägg, lätt uppvispat
4 msk matolja (eller flytande margarin)
2,5 dl mjölk eller crème fraîche
1 liten förpackning keso naturell
Hallon, djupfrysta (eller blåbär)
Sätt ugnen på 175°C. Placera ut muffinsformar i en muffinsplåt.
Blanda de torra ingredienserna i en skål. Vispa ihop resterande
ingredienser (utom hallon!) med elvisp i en skål. Rör ner mjölblandningen
i smeten och rör smeten slät. Fyll muffinsformar med smeten och tryck ner
några hallon i varje muffin. Grädda i nedre delen av ugnen ca 20-25 minuter
(känn med provsticka att de är torra inuti). Ta ut plåten från ugnen, låt den stå
5 minuter och låt sedan muffinsen svalna på galler. Går utmärkt att frysa.
“It was by chance that I met you, becoming your friend was a choice, but I can't help falling in love with you .”
Slowly, I turn off the tap, hang the cloth to dry and wipe the
kitchen counter with a small towel. I look around, smell the scent of
clean dishes, clean kitchen, and listening to the sound of silence.
I think; should you would be proud of me, if you saw this as I did tonight?
That did not require much of my time and energy, no one asked me to do that.
But like the thousands of things I have done in my life,
this is just a product of my spontaneity.
Something I just do. Something I've always done.
Can I see signs of gratitude in your eyes in front of me?
Your eyes, which makes me shed a tear or more of the force that fills me.
The glorious, indescribable force, created for us.
Tomorrow is a new day, a new working day.
I'm in a new, exciting and imported situation in life.
I'm feeling better and better, like I not have done in years.
And the plague and joke, disappears further and further away from me, behind my back.
Now I have started a new life, where I feel good. A place that I go to, and leave,
when the work's done. And the meantime is mine.
Two different places means two different lives.
The fool that you once knew, is gone for good. Out in the woods or God knows where.
But there's someone left here, someone who you have never known...
kitchen counter with a small towel. I look around, smell the scent of
clean dishes, clean kitchen, and listening to the sound of silence.
I think; should you would be proud of me, if you saw this as I did tonight?
That did not require much of my time and energy, no one asked me to do that.
But like the thousands of things I have done in my life,
this is just a product of my spontaneity.
Something I just do. Something I've always done.
Can I see signs of gratitude in your eyes in front of me?
Your eyes, which makes me shed a tear or more of the force that fills me.
The glorious, indescribable force, created for us.
Tomorrow is a new day, a new working day.
I'm in a new, exciting and imported situation in life.
I'm feeling better and better, like I not have done in years.
And the plague and joke, disappears further and further away from me, behind my back.
Now I have started a new life, where I feel good. A place that I go to, and leave,
when the work's done. And the meantime is mine.
Two different places means two different lives.
The fool that you once knew, is gone for good. Out in the woods or God knows where.
But there's someone left here, someone who you have never known...
Vomm nop Ofe..
I can not judge you.
I can not ask more of you
than I would expect from a human
as weak as me.
And the days are just as endless nights;
Endless dreams about a future
where nobody stands alone.
I will continue to defend me,
pray and stand up for the truth
and never cease to answer
the one who revile us.
Everything continues
until we reach the light
at the end of the tunnel..
than I would expect from a human
as weak as me.
And the days are just as endless nights;
Endless dreams about a future
where nobody stands alone.
I will continue to defend me,
pray and stand up for the truth
and never cease to answer
the one who revile us.
Everything continues
until we reach the light
at the end of the tunnel..
Am I evil?
If you knew anything you said was the last I would hear, what would it be?
Something to my defense.
One of the answers
to those who revile us.
Everything continues
until we reach the light
at the end of the tunnel.
to those who revile us.
Everything continues
until we reach the light
at the end of the tunnel.
Beyond the constant murmuring, through the wall of your demands and expectations.
If I lose everything again.
It is possible that it happens.
It is possible that it happens.
