Från ena änden av ett mellanrum
Den oändliga rädslan
rinner längs pannan
genom oändligt sömnlösa nätter
Den oändliga rädslan
att bryta den hårda ordern
att göra något mera än själva tanken
att ens bry sig överhuvudtaget
att vara den man föddes som
att resa sig efter slagen
att bryta tystnaden
att inte godta domen
och inte slå sig till ro i cellen
att gång på gång
ensam fly undan
att fortsätta vara
den man var
och är
Men det slår mig gång på gång
att jag aldrig skulle nått så här långt
att jag för länge sedan skulle ha gett upp
om det inte vore för det jag gjort
och gör
Trots allt bra jag har gjort
och att jag gjort dig glad,
kan jag aldrig bli Den bäste
Trots allt dumt jag har gjort
och att jag gjort dig ledsen,
kan jag aldrig bli Den sämste.
Trots att jag har gjort dig rädd
kan jag aldrig bli Den farligaste
Du kan önska mig bort
ut ur din värld
Men det finns alltid en plats hos mig
där du stannar
för jag kan aldrig bli någon
som aldrig existerat
Kommentarer
Trackback
